Köln/Bonn
Köln/Bonn
av Inger Schuberth SWEA Köln/Bonn
Att det blev en första SWEA-avdelning i Tyskland 1992 är Ingrid Westins förtjänst. Hon hade försökt långt tidigare, men det var motigt. Svenskorna i Bonn kände inget behov av ett internationellt nätverk; man blev ju ändå bjuden till residenset vid Lucia och midsommar firades med svensk-tyska föreningen.
Men Ingrid var ihärdig. Hon hade lärt känna SWEA hos sin syster i Orange Country, och hon gav inte upp. Det var just vid ett midsommarfirande som hon frågade mig, då lärare i de svenska skolorna i Köln och Bonn, om jag kunde tänka mig att bli viceordförande i den förening hon ville dra igång. Jag hade energi till övers och tackade ja och lyssnade till det hon hade att berätta om kvinnliga nätverk – utan att egentligen förstå vad det innebar.
Vi var ett knappt dussin svenskor som träffades hemma hos Ingegärd Schmidt-Stündeck och diskuterade. Vad skulle detta vara bra för? Vad krävdes av oss? Var det hela bara ett amerikanskt påhitt? Skulle föreningen kunna överleva när det redan fanns andra föreningar för svenskar i trakten? Det visade sig att majoriteten var positiv till att försöka.
När vi fått ihop de 40 medlemmar som krävdes, kom internationella ordföranden till Bonn och inspekterade. Jag minns att hon var lätt chockad över de stadgar vi plitat ihop och som väl inte riktigt stämde överens med SWEA:s internationella norm. När allt var färdigt för att skriva på avtalet med SWEA International, slumpade det sig så, att vi var några stycken som for ned till Mainau.
Genom föreningen Svenskar i Världen hade vi blivit inbjudna till en middag hos Lennart och Sonja Bernadotte, en mycket minnesvärd kväll med en högst vital värd och en charmerande värdinna. På hotellrummet gick Ingrid och jag igenom avtalet. Det var med knapp nöd min engelska räckte till för att fatta avtalstextens alla paragrafer, så lite pirrigt var det. Skulle vi våga? Vi vågade.
Kort därpå var det dags för det första SWEA Europamötet. Ingrid bad mig följa med, för hon skulle flytta tillbaka till Sverige. Därmed stod jag på tur att bli ordförande. Europamötet var ännu mycket litet och ägde rum hemma vid matbordet hos en Paris-Swea. Visst var det spännande att träffa svenskor från hela kontinenten.
Till våren var det dags för det första internationella mötet. Det skulle äga rum i London. Vi var nygrundade och hade inga pengar att skicka mig till London för, så vi sökte resebidrag. Jag minns hur jag gick en promenad i Bad Neuenahr med Kristina Lehr, vår kassör, och diskuterade om föreningen hade råd. “Antingen är vi med i SWEA fullt ut, eller också inte alls. Du åker”, sa Kristina. Mötet blev oförglömligt. Så många viljor, så många strävanden – inte alltid åt samma håll. Det var fascinerande, och kul att blanda sig i! Så många tjejer och tanter och bönor och brudar och kvinnor och damer!
SWEA är världens bästa forum för att motverka förhastade omdömen om andra kvinnor. – Den tant du först klassar som trist och initiativlös har kanske startat IKEA i Australien. – Tro aldrig att den stylade donnan bara intresserar sig för sitt yttre; hon kan vara bankdirektör. SWEA-land är fullt av härliga kvinnor! Upptäck dem! Börja med din egen avdelning, fortsätt sedan med SWEA Tyskland. Därefter kommer världen.
Texten publicerades första gången i tidningen “SWEA Tyskland” 2011